torsdag 2 oktober 2008

Gammal kärlek rostar aldrig

Nu har jag varit på Danscenter och tittat på en jazzklass.
Jag är kär. Jag vill också. Kanske inte just jazza men dansa.
Jag kunde inte sitta still på min rosa sittdyna i hörnet av danssalen.
Hur kunde jag sluta??
En av anledningarna till att jag inte dansar nu är för att det är så in i ...dyrt.
Det var också det min intervju med dansläraren handlade om, priset, på denna underbara konstform.
Det var i alla fall kul att vara där igen i den härliga lokalen och atmosfären.

3 kommentarer:

Kristina Nilsson sa...

Åhhhh.. men du, nåt av danspassen MÅSTE ju vara bra på sats! Du (skulle gärna vilja säga vi, men jag är ju så feg) borde dansa dig igenom alla pass innan du dömer ut det helt, och OM det är så att alla pass suger så kan du ju klaga högljutt tills dom tar in en bra danslärare.
Jue.

hanna sa...

Ja jag ska prova flera dansklasser, jag lovar. Men jag lovar också att jag aldrig tänker dansa till "Grease lightening" igen!
Du måste också prova, åtminstone en gång.

Kristina Nilsson sa...

mmm.. jag lovar att jag ska försöka våga prova. mitt nya liv har ju börjat, så.. javisst ska jag prova