Höst

Nu är jag i ett riktigt höstmood. Det är bara film och böcker som gäller, blandat med lite te naturligtvis. Jag vill inte gå utanför dörren.
Igår var jag dock ute i regnet. Det var oundvikligt,jag var tvungen att ta mig ifrån jobbet. Det var kall, blött och fruktansvärt obehagligt. Sen fick jag äntligen se biofilmen "Coco-livet före Chanel". På väg hem kändes regnet plötsligt annorlunda. För varje droppe som landade på mitt ansikte drog min själ allt bedare på smilbanden.

Sommar!

Oj, oj, oj vad bra jag har det. Mitt liv är fantastiskt!
Nu har det gått 3 veckor av sommarlovet och jag stormtrivs. Har hunnit med att vara i Barcelona och besökt Sonarfestivalen. Folk har frågat om det har varit värt det. Är inte det en väldgt underlig fråga. Är det värt att ha semester? Är det en retorisk fråga? Eller vad? Jag kan säga att det var värt alla dyra eurosar jag spenderade och lite till. Jag tror jag lever enbart för att få dansa till bra musik.
När jag kom hem så tog jag med solen till vårat lilla land Sverige och jag har nu bara njutit av varenda sekund. Bad, grill och chill. Tror nog också att jag är född till att leva i ett land som har ett mildare klimat. Jag mår ju så bra då. Måste flytta när sommaren är över.

Fritidsgård och alkohol

Här bjuds på en liten resumé från helgen.

Fredagen var strålande. Den tillbringades hos Kris. Hon, jag, Johan och Stacy skulle vara lite kreativa och skapa en grafisk profil åt Kris band Le Mans. Under denna kreativa kväll, som tog slut någonstans på mitten, så kom vi även på att det är lite som att vara på en fritidsgård när man är hos Kris. Därför döpte vi våran nya vuxengård till "Högis".

Dagen efter så gick jag och jobbade och när jag återvände hade "Högis" förvandlats till "Kontoret" igen. Jag som nästan inte levde efter alldeles för lite sömn kunde inte alls slappna av och sova i kontorsmiljön så jag förflyttade mig hem till min egen säng.

Kvällen bjöd sedan på fest hos Kris med finfint besök från Berlin och senare blev det utgång.
Absolut hälsofarlig helg. Men å så trevlig!

I wanna dance, dance, dance...

Wiiiiiiiiiii!
Ikväll ska jag på Nordic Light och lyssna till Ricardo Villalobos.
Förväntansfull och med massor av dansenergi ska jag nu förbereda mig för kvällen.

Disco-disease over

Så, då var jag hemma igen. Från Berlin alltså. Ja, för det känns som att det är först idag jag är hemma, jag menar tillbaka i Sverige på riktigt.
Igår och i måndags var jag inte närvarande. Absolut förstörd. Jag hade drabbats av disco-disease. Den allra värsta graden nästan, skulle jag tro.
Så går det när man festar på och sover ca 12 timmar på 3 dygn.

Men nu får ni inte tro att jag klagar för det gör jag inte. Tvärtom, det var så värt.
Och nu är jag frisk! Skulle göra om det vilken sekund som helst.

Som ett barn

Nu ska jag packa ihop mig alldeles strax och bege mig till skolan för att göra en barnslig uppgift i typografi. Men innan måste jag packa alla saker jag ska ha med mig till Berlin!!
Om mindre än ett dygn är jag där med mina fina vänner Kris, Stacy, Charlotte och Gustav. Det är nästan lite svårt att förstå att jag ska få tillbringa helgen i underbara Berlin. Efter den barnsliga övningen kommer jag allså vara barnsligt glad.

Le Rouge

Igår var det alltså finmiddag på Le Rouge. Trots att jag inte riktigt passar in på stela fin-krogar är det trevligt emellanåt.
Can-can-tjejer och god mat. Ibland är det himla flott att leva.

Från 290 till 0

Jag har haft en super-duper-intensiv period. Projektet som har stulit allt fokus och skjutit ut allt annat i periferin har lett till, ingen mat i kylen och alldeles för lite sömn. Så vad normala människor skulle göra då var att gå och handla, äta och sen soooova. Men inte jag, för jag är inte särskilt normal, för jag är en rastlös själ som tycker att sova är tråkigt. Eller så kanske det är så att jag bara inte har varvat ner ordentligt ännu. Att gå från 290 km/h till 0 är inte så enkelt. Igår pratade jag och en kompis om att anpassa sig. Jag hävdade att jag har lätt för det men nu tror jag att jag ljög lite.
Ett bad borde nog få mig att känna mig som ny.

Fredagkväll

Detta sitter jag och tittar på en aning apatiskt denna fredagkväll.

Mongo många mango

Jag känner mig lite trekantig. Det var ett ord jag hörde i morse. Det låter inte skönt att vara trekantig. Det är det inte heller kan jag berätta.
För att översätta detta så att ni ska begripa vad jag talar om så säger jag såhär:
Gratis Absolut Mango drinkar + 4 timmars sömn = trekantig.

Projekt tågräls

Dagen började 05.45 i morse för att min projektgrupp och jag skulle ut och fota tågräls i soluppgång.
Ja i alla fall så fotade min projektgrupp, som består av Stacy, Johan och Kristina. Jag stod mest och frös eftersom jag inte har någon vidare värst bra kamera. Men kul var det. Jag gillar när alla dagar inte ser likadana ut.
Man kunde ha tänkt sig att dagen skulle bli väldigt produktiv när den startade med sådan entusiasm. Det var planen. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Nu sitter vi hemma hos Kristina och här har vi suttit sedan cirka 08.30 men strax ska vi fara iväg till fotokursen.

Å jag bara ler

Man vet att man har en bra dag när man bara går runt och ler för sig själv. Det gör jag idag trots att jag har tvättat hela morgonen.
Det kan bero på gårdagens sagolika stämmning. Den harmoniska atmosfären skapades med hjälp av härliga vänner, bastubad, tacos, rödvin och daimtårta.

Idag ska jag gå på bio och se den här filmen .
Och efter det blir det nog en liten drink.
Det känns som att mitt leende kommer hålla i sig.

Wild horses, I want to be like you...

jag vill bara vara så där modig och sälja allt och lämna detta land.
Det finns bara ett litet problem, jag har inget att sälja.

Drömmar

Jag kommer nästan aldrig ihåg vad jag drömmer. Det är ganska tråkigt. Ett tag så trodde jag att det var något allvarligt fel på mig. Att jag var sjuk på något sätt. Flera månader kunde passera utan en enda dröm.
Nu, den senaste månaden, har jag drömt fyra hela drömmar som jag kommer ihåg. Det känns bra.

Det var då

Det var fem timmar av fantasi. Jag fick försvinna in i en känsla av något som liknade kärlek för att sen tvärt komma tillbaka till en ännu värre verklighet. En besvikelse, en ilska och en sorg som gjorde att den sista lilla biten av mitt hjärta blev till ingenting.

Favorit i repris

Först nu har jag börjat komma in i vardagen och det har alltså tagit mig tre veckor.
Det är omöjligt att göra en sammanfattning. Berlintrippen var oförglömlig! Vi har precis bokat in ett återbesök till denna fantastiska stad. Efter att ha varit där vill jag inte längre gå ut i Stockholm.
En månad kvar sen satan ska det dansas och firas igen.