Från 290 till 0

Jag har haft en super-duper-intensiv period. Projektet som har stulit allt fokus och skjutit ut allt annat i periferin har lett till, ingen mat i kylen och alldeles för lite sömn. Så vad normala människor skulle göra då var att gå och handla, äta och sen soooova. Men inte jag, för jag är inte särskilt normal, för jag är en rastlös själ som tycker att sova är tråkigt. Eller så kanske det är så att jag bara inte har varvat ner ordentligt ännu. Att gå från 290 km/h till 0 är inte så enkelt. Igår pratade jag och en kompis om att anpassa sig. Jag hävdade att jag har lätt för det men nu tror jag att jag ljög lite.
Ett bad borde nog få mig att känna mig som ny.